Anmälan öppnar 1 januari 2012 på www.bloggerbootcamp.se, där mer information läggs upp löpande.

För att vara säker på att vara först med det senaste, följ bloggerbootcamp på twitter eller gilla vår sida på Facebook.

• Hur kommer det sig att det finns så skilda kostråd?
• Hur kan forskare komma fram till så olika slutsatser?
• Vad anser du, kan en idrottare prestera lika bra på en kolhydratskost som på en fettkost och hur kommer det sig att forskare är oense i ämnet?
• Hur kan olika forskning komma fram till så olika slutsatser gällande kolhydratskost respektive fettkost?
• Finns det något rätt och fel i kostväg för idrottare – är en kost med mer kolhydrater eller mer fett bäst för en motionär?

Människan är väldigt anpassningsbar, och många människor kan klara sig bra på en kost som innehåller både mycket kolhydrater eller mycket fett – det har varit en förutsättning för att vi skall överleva och utvecklas som ras. Sen har vi alla olika genetisk makeup, och för vissa av oss så passar en kost med den ena eller den andra makronutrienten i överflöd bättre. Och att olika studier kommer till så olika slutsatser kan till exempel beror på att urvalet har varit litet, och att det är svårt att kontrollera alla parametrar i ett urval (Hur motiverade är deltagarna? Geografi? Nationalitet? Kön, ålder, socialt tryck?). Stora studier är ändå relativt likriktade – men då uttalar man sig å andra sidan om vad som är bra för den stora gruppen. Det är alltid viktigt att skilja på individuella kostråd (Björn Ferry t.ex. preserar ju utmärkt på en fettkost, men skulle Gunde göra det? Det finns elitidrottare som är veganer – det passar dem. Men skulle det passa någon annan?). Alldeles oavsett så måste man hitta det upplägg som passar bäst för en själv. ALLA mår bra av att ta bort (eller iallafall begränsa!) godis, chips, snabbmat och läsk (och det är där jag tycker att fokus borde ligga! Fokusera på näringstäta livsmedel, oraffinerade råvaror, laga maten själv!). Sen mår vissa bra av att begränsa kolhydraterna. Och vissa mår bra av att äta mindre fett, eller förändra fettkällorna. Det finns så mycket att ta hänsyn till, och den personliga livssituationen, det psykiska måendet och effekten av att göra något man verkligen tror på, oavsett om det är att äta stor del fett eller att vara vegetarian ska man inte underskatta. Jag tror också att det blir ännu viktigare att hitta exakt rätt kost för just dig om du ska prestera på elitnivå. Om du är motionär så går det bra ändå – men du kan givetvis må bättre genom att välja det ena eller andra!

Just nu skriver Svenska dagbladet mycket om Danmarks fettskatt - en diskussion som iallafall jag tycker blir allt för svår. Hur ska man välja ut dessa livsmedel? Att införa en skatt på feta livsmedel (lax? olivolja?) vore vansinne. Att göra det på godis, mycket bättre. Men vem ska dra gränsen för vad som ska räknas som godis?

http://www.slv.se/sv/grupp3/Pressrum/Nyheter/Kommentarer/Klarlaggande-om-Livsmedelsverkets-kostrad/

http://www.slv.se/sv/grupp3/Pressrum/Nyheter/Debattartiklar/Livsmedelsverket-rekommenderar-det-som-ar-bast-for-barnen-/#.TmSbqw_yrJc.twitter

Tänk om de bara kunde ta bort formuleringen om margarin, som många hänger upp sig på. Finns det ingen duktig PR-person som kan hjälpa ett gammalt verk som har lite svårt att få fram vad det är de egentligen sysslar med (värderar den samlade vetenskapen (ej enskilda studier) för att kunna ge så välgrundade råd som möjligt om mat och näring till den friska befolkningen) - och vad de inte gör (ger kostråd till den enskilda individen med alla hänsynstaganden som då måste göras).

Forskning utförs ofta på stora grupper – epidemiologisk forskning (alltså, läran om sjukdomars spridning i befolkningen) ofta i kohorter om flera tusen personer. Där kan man se om det är så att den subgrupp, som gör något annorlunda än övriga, har en större risk för ohälsa. Det säger inget om din absoluta risk, om du gör det som undersökts.

Forskning går också ut på att pröva både gamla och nya sanningar. Vad är säkert (det vill säga bevisat icke hälsofarligt). Forskningen tar inte hänsyn till tyckande. Eller vad någon tror. Eller vad en enskild individ mår bra av. Den berättar att ”detta vet vi gäller denna subgrupp”. Det är inte säkert att det gäller just dig.

Min sanning är denna: Var och en blir salig på sin tro. Om du har hittat ett sätt som fungerar för dig, så grattis! Du behöver hitta din väg, du kan inte rakt av ta någon annans. Du kanske har andra hälsoproblem, andra förutsättningar, definitivt andra gener. Du kanske tycker om andra saker. Din kropp kanske mår bättre av mer kolhydrater, mer fett eller mer apelsiner. Det kanske inte bara är din fysiska hälsa, utan även din psykiska hälsa och din livssituation som får avgöra? Du kanske har andra hormonnivåer? En annan hudtyp (som påverkar Vitamin D-nivåerna)? I jakten på snabba rubriker och billiga poänger rörs många känslor upp. Ta det du läser med en nypa salt, använd ditt eget huvud, lita på dig själv!

Jag har alltid tyckt att koriander är typ det äckligast man kan äta. Smakar parfym. Har suttit på middagar och pillat bort vartenda litet blad. På bussar i Sydamerika och inte kunnat äta maten för det är koriander överallt. Och så har jag vänner som vittnat om att de känt precis likadant – men sen helt plötsligt börjat älska koriander och velat ha det i all mat. Jag var dock helt säker på att det aldrig, aldrig skulle hända mig. Parfym i maten, liksom.

Nå, nu har Steam (snyggaste grafiken, förresten!) flyttat in i mitt hus på jobbet. Och jag äter dumplings och nudelsoppa titt som tätt. Först beställde jag den utan koriander, men sen en vecka eller två har jag kommit på mig själv med att inte ta bort den. Och igår, påvägen hem, blev jag helt plötsligt sjukt sugen på den här salladen. Vad har hänt? Är koriander beroendeframkallande?

Iallafall. Salladen blev den godaste salladen jag någonsin ätit. Jag kunde förstås inte nöja mig med det som stod i receptet, så i min version blev det såhär:

1 gurka (skalad, delad i halva skivor)

1 salladslök (finskivad)

1 avokado

1 kruka finhackad koriander

1 pressad citron

Lite olivolja

Salt och peppar

Testa vettja!

Källa: SVT Vetenskapsnyheter