Pressmeddelande från Lunds Universitet

Matvanor viktigare än viktigaste riskgenen för fetma

Risken att bli fet är två och en halv gång högre för den som har dubbel uppsättning av den mest kända riskgenen för övervikt och fetma. Men bara om fettkonsumtionen är hög. Mindre fett i maten neutraliserar fettgenens skadeverkningar.

– Det betyder att det avgörande är vad man äter. I vart fall när det gäller FTO-genen, den klart viktigaste fetmagenen som hittills upptäckts, säger Emily Sonestedt, forskare på Lunds Universitets Diabetescenter. Hon är huvudförfattare till undersökningen som nu publiceras i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition. Flera studier har tidigare sett att mycket motion minskar inverkan av fetmagenen men detta är den första där FTO-genens effekt sätts i relation till individers matvanor. Riskvarianten på FTO-genen (fat mass and obesity associated) är vanlig i befolkningen. 17 procent har den i dubbel uppsättning, det vill säga har ärvt den av båda föräldrarna. Ytterligare drygt 40 procent i enkel uppsättning.

– Det är svårt att med någorlunda säkerhet beräkna hur mycket olika människor äter vilket nog är en av anledningarna till att ingen gjort detta tidigare. Men vi har så bra data att det blir meningsfullt, konstaterar Emily Sonestedt. Uppgifterna kommer från den stora undersökningen Malmö Kost-Cancer där en minutiös kartläggning av kostvanor gjordes med bland annat ett omfattande frågeformulär, en lång intervju och en matdagbok som deltagarna själva förde. När matvanorna hos bärare av den dubbla riskvarianten för fetma analyserades framträdde mönstret tydligt. Risken för fetma var kraftigt ökad bara om fettkonsumtionen var hög.

– Ja, hos dem vars kost innehöll mindre än 41 procent fett i energimängd var fetma inte vanligare trots den ärftliga risken , säger Emily Sonestedt. FTO-genen är aktiv i hypotalamus, en del av hjärnan som reglerar aptit och mättnadskänsla, och riskvarianten har kopplats till ökat energiintag, speciellt i form av fett.

– Det kan vara så att bärare av riskgenen inte blir mätta lika snabbt av fett. Därför äter de mer och går upp i vikt, säger Emily Sonestedt. Fyndet att riskvariantens skadliga effekt upphävs med ändrade matvanor kan, tillsammans med kartläggningen av andra fetmageners verkan, leda till en bättre och mer individualiserad kostrådgivning för den som vill undvika att gå upp i vikt.

– Det visar att vi inte är slav under våra gener. Även om vi föds med en ärftlig belastning för fetma är livsstilen viktig, säger Emily Sonestedt. Undersökningen är publicerad i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition – Fat and carbohydrate intake modify the association between genetic variation in the FTO genotype and obesity

För mer information kontakta: Emily Sonestedt, 040 – 39 12 33, 073 – 700 71 45 Emily.Sonestedt@med.lu.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: